Magkänslan.

Det är så märkligt. De här med magkänslan alltså. Jag har letat corsovalp sen ja, år tillbaka. Då jag köpte Lans var Corson fortfarande en väldigt ovanlig ras, men tyvärr har de exploderat hundar. Detta med många dåliga hundar som resultat, men de kan vi ta en annan gång. Så de har inte varit brist på valpar direkt. Senast i sommras var jag och tittade på valpar efter en riktigt fin kombination. Otroligt vacker tik, fantastiskt fina valpar, dom kommer vi se mer av. Trevlig och tillmötesgående uppfödare. Perfect Jackpot kan man tänka sej då eller? Ja om de vore så lätt. Det var den perfekta tiden att skaffa valp just då, de kunde som inte bli bättre. Men. De var inte min valp. Hur kan jag ta en hund som inte är min? Den lilla tikvalpen fanns i mitt bakhuvud länge, men min magkänsla var som ändå rätt. Men jag ska inte förneka att jag tvivlade, hur ofta tycker jag en kombination är såpass god nog att jag vill ha den i min familj? Ja de händer nu inte ofta, och som sagt jag hade ju letat flera år.

Den lilla svarta tiken suddades snart ut och hemflyttad i norr igen så var hon nästan borta. Så ringer telefonen en morgon och jag får ett deal jag inte kan motstå. Jag funderar knappt, utan tackar ja. Jag vill ha first pick, de är de enda, men jag ska ha en. Några veckor senare åker jag ner och tittar på kullen. Så fort jag kände hennes valpdoft så visste jag. Det är min hund. Hon ska hem med mej. Magkänslan sa Jackpot, och hela vägen, och under den bråkiga och allt annat än lätta vägen(!) så har jag aldrig tvivlat på att de är min hund.

Märkligt, mycket märkligt, men samtidigt Häftigt, så Häftigt!

Hon var namnlös ganska länge, för där hade jag inte heller hittat rätt. Gärna döpa hunden till fel namn. Jag som gillar långa udda namn (No Shit Sherlock) såg en Onyxia i henne, men de blev för omständig förkortning. Men min kära mor hittade de vi letat efter så länge. Hon är en fena på de mesta, men detta med namn är verkligen någe hon kan. Det var även hon som gav mej mitt Kennelnamn. Och såklart var de hon som kom på Morrgain, med två R.
När jag vaknade imorse så hade jag nackspärren från hell, jösses de var ett projekt att komma upp och kissa puppy. Men kors jag tror hon håller på växa upp en smula. Hon har legat brevid mej hela dan, utan att vara en terrorist. Utan att ge mej en hjärnblödning. Lilla Pinglan. Vad kul vi kommer ha!